Att vara sjuk i sin sjukdom!

Ja de vart ju ett tag sedan som jag skrev här! Jag lever ;-) Vi lyckades springa vår ruset och på en tid som vi aldrig sprungit på så vi va mycket nöjda! De va en jätte trevlig kväll som jag och Nettan hade! :-) Så trevlig så att vi ska göra om de nu den 20e aug fast i blodomloppet och vi har anmält oss ett lag på 5pers! :-) Ska bli riktigt roligt!! Jag har haft semester... jätte skönt men ändå varje gång så får jag så ont i kroppen! Tycker att de borde tvärt om men inte! Antingen är de att man inte har samma rutiner som när man jobbar som tex man ligger lite längre på morgonen som gör att man blir stel och att man inte motionerar lika mycket.... iallafall inte ja ;-) eller att årstiden går mot en kallare tid..... ah många små orsaker som gör att man får så ont i kroppen! åå har man en reumatiskt sjukdom så får man lära sig att leva med den förbannade smärtan som gör en tokig ibland! Vissa dagar så orkar man inte göra nått och vissa mår man bättre och kan va i full fart hela tiden! Jag har nu inte sprungit på ca 4 veckor och skulle börja nu inför blodomloppet. Jag börja springa 2,6km och de kändes hur bra som helst. Två dagar efter så satsa jag på att klara 5,5km men INTE. Jag har som sagt en jäkla värk igen men brukar kunna köra på ändå men just då så sa kroppen bara stopp den värkte så den la av kändes de som. De börja med att jag kände smärta ifrån knäna vidare upp i höfterna men jag kämpa på sen så började händerna domna, fötterna domna och sedan kände jag hur min tunga börja domna och då kände jag att näe nu vågar jag inte pressa mig själv mer! .Kanske låter konstigt men inte så rockigt när man är i den situationen :-( Men bara för att jag skulle övervinna lite så fortsatte jag med Pw till målet!! Så igår och idag är jag sjuk i min sjukdom ordentlig :-( Ont i hela kroppen och kan knappt lyfta armarna, knän och höfter värker! Så idag är jag riktigt gnällig! :-( Så jag kände att jag behövde skriva av mig! Så ni som tycker gnäll är jobbigt har redan slutat läsa hoppas jag ;-)  Jag vet ju att om några dagar så är de bättre men att de dagar som är jobbiga blir tyvärr jobbiga för alla i familjen eftersom man knappt orkar med sig själv så blir man tyvärr grinig! Även om man tänker att man inte ska bli de så kan man inte riktigt styra de :-( Men förhoppningsvis så älskar de en så mycket att de förlåter en och har förståelse över att man är sjuk! Jag önskar just nu att min lever vart bra så jag som förr kunde trycka i mig smärtlindring och kört på men så enkelt ska de inte va nu! De är bara att försöka härda ut och vänta på att de ska ge sig! Jag vet ju att de släpper så småningom! :-) Ja ett riktigt gnälligt inlägg men de får i ta! ;-) kram